Tror ibland jag försöker vända uppochner på min hjärna för att skaka ur all vettig information och alla minnen som kan komma till användning nu när jag än en gång slänger mig handlöst ut i arbetslösheten. Varför gör jag det här mot mig själv gång på gång? Varför tar jag inte bara den snabba vägen och studerar. Men att inte ha någon speciell plan med utbildningen mer än att fylla ut vardagen känns som ett nerköp.

 

Har gjort upp en slags ekonomisk plan för att inte gå under helt. Just nu snorklar jag på ytan och inser att min dröm om volontärarbete just nu är påväg mot botten om jag inte lyckas få en inkomst.

 

Men det ligger inte i mig att ge upp. Då kan jag lika gärna dra täcket över huvudet och strunta i att ens resa mig ur sängen längre.

 

Har haft en par sköna dagar i Sthlm med bror och Evelin. Vi var ute i morfar & Kerstins stuga i söndags innan jag, bror, mor & far begav oss mot brors lägenhet för att packa ner den i ett flak som dom sedan tog med sig hem. I måndags var jag och bror på Evelins jobb, Gröna Lund, och åkte massa attraktioner. Åkte Eclipse, ångrar mig definitivt inte trots min höjdrädsla och att jag blev snurrig. Stockholm är ganska fint ändå, vi tog färjan till Slussen efter Gröna Lund besöket.